För mig finns det alltid ett mål i det jag gör eftersom jag tror att jag har ett budskap, Det finns uppenbarligen komiker som arbetar med också, men det viktigaste för mig är att få ut mitt budskap. Bilden du tog den sensommardagen är bilden jag håller i min hand. Det har gått många år. Foto: klicka på bilden bild: klicka på fotoannonsen. Det som är mer meningsfullt är att se livets värde för att njuta av resan, snarare än att bita för att driva lyckoutbildning i slutet av tunneln.
Du har blivit vuxen nu. Jag vet att du står i kö för att bli fotograferad, men hur ber du om ursäkt och går på toaletten när tre klasskamrater står framför dig. Hur bra du kommer att känna. Några minuter senare sitter du där framför kameran. Du kräks för att du är livrädd. Jag vet att du snart kommer att börja ljuga för din lärare att du har huvudvärk för att undvika gymnastik.
Du är nervös och vill inte gå tillbaka till skolan efter sommarlovet. Den reklam som Andreas Jonsson har framfört för många är obestridlig, men hur är han känd för ett brett spektrum av människor? Hopp, tro och löfte om att livet är värt att leva. Du vill inte, men du behöver fortfarande. Det blinkar. Det vet jag innerst inne. En rädd kille som är rädd för att gå tillbaka till gymnastik, han är jag.
Några av tjejerna fnissar i bakgrunden. Bland skolkuratörerna i Gevla vet nog många vem jag är när jag har arbetat öppet med frågor som berör dem i flera år. Följ GT på Facebook och Twitter - där du kan diskutera och kommentera alla våra artiklar! Du tar en bild. Jag lovar. Det regnade så många sommarlov. Men du kommer ihåg allt. Och vad kan vi göra åt det. Du försöker skjuta ett leende, men inuti dig skakar du.
Jag vet att du kommer att blöta handduken så att mamma inte tror att du studerar. Du är livrädd - för du vet att du har blivit misshandlad. Det här är från en show som heter" It 's So Bad about Me" På G Xxvle Theater den 17 November. Showen är inte en rent iscensatt show, Det är inte heller en föreläsning. Kära tio-liggande Andreas. För det första ser Andreas Johnsson ut som en inspiration, men han använder absolut humor för att få fram sitt budskap.
Du kommer aldrig att läsa detta. Det är synd vem som kommer till Gävleteatern den 17 November. Den öppna bilden i helskärmsläge av Andreas Johnsson har den här bilden som en jätteförlängning i sin studie av den perfekta kvällen i Konserthuset i G Xxvle, hämtad från där publiken, bestående av skolkuratorer, ses stå i läget. Jag var bara tvungen att ge dig hopp. Du blinkar. Jag vet att du inte sover bra, att du har en klump i magen.
Som konstnär på showen lovar Andreas Johnsson att visa nya sidor av sig själv i den. Hoppa och gnista en dröm som kommer att lysa upp. Men jag var bara tvungen. Jag önskar att jag kunde hålla tiden, hålla dig i min hand och följa dig som en stark storebror i fotografering den augusti så jag kan visa dig hur bra ditt liv kommer att bli. Men det är först nu som jag gör en nationell rundtur med min egen show och målar mig på en annan typ av scen.
Det var en av de mest intensiva upplevelser jag någonsin har haft och kommer alltid att minnas. Eftersom jag sitter här, 33 år gammal, och jag känner saltvattnet från tårarna på mina kinder som faller till en grå T-shirt. Jag har älskat dig i tio år-Andreas, jag vet att du kommer att få en dusch. Bild: Klicka på bilden nu för att bevisa att han kommer att kunna höja samma reaktion från den betalda publiken som kommer till honom ensam.
Du rusar på toaletten och kräks. Här använder man bland annat videoprojektioner med Maria Montaza, som spelar Gud. Så om Gasta hade hört och ville att du skulle göra rutinen, skulle du ha vägrat? Och du, som är tio år gammal, och läser detta. Jag vet allt detta för att du är jag, men nu är jag vuxen.